|
Så är det då över. Svenska folket la en tung börda på Anna Bergendahls blott 18 år gamla axlar. Hon bar bördan med den äran ända in i slutet.
Intervjuerna som skulle äga rum efter semifinalen skulle först vara tio minuter i enrum med Anna, sen skars det ner till sju. När väl läget stod klart för Helena Brodén, head of Swedish Press, visade det sig att journalisterna inte kunde göra intervjuerna i de anvisade rummen. Inte heller att Anna ville prata över huvudtaget.
Ingen plan B? Nej, det var nästan givet att Sverige skulle vara i final. Men istället förpassades de trettio svenska journalisterna till bakgården bakom Telenor Arena. Kan det blir mer talande. Ut i kylan, på Eurovisions bakgård.
Suset var påtagligt när det sista kuvertet visade sig innehålla den danska flaggan och inte den svenska. Danmark förtjänade en plats i finalen. Det gjorde inte Ukraina - men nu kantrar ju faktiskt Eurovision österut. Det har ju sagts förr - men då som en dålig ursäkt. Här finns ingen dålig ursäkt. Sverige kommer inte att vara med i finalen på lördag.
Men det är inte Anna Bergendahls fel. Inte Christer Björkmans heller, även om han kommer att meddela besked om sin framtid på måndag.
Vad ska vi skicka istället? Darin? Eric Saade?
Ja, någon kan säkert säga, vad var det vi saade...
Kvällstidningarna kommer att vara fulla av analyser i morgon. Jag ger er en kort här: Anna Bergendahl gjorde en insats men vi föll på målsnöret och får ta tjuren vid hornen och komma igen.
Vi säger grattis till Danmark och Thomas G:son. Grattis till Armenien, Azerbajdzjan, Cypern, Danmark, Georgien, Irland, Israel, Rumänien, Turkiet och Ukraina.
/MP |
