OSLO. Rycks vi journalister med i ett slipat marknadsföringsmaskineri? Förmodligen.

En journalistkollega i norska Aftenposten skriver idag det jag har tänkt sedan jag anlände till tävlingsbyn vid Telenor Arena igår. 2000 journalister för diverse media är på plats för att ”bevaka” detta stora evenemang. Inte nog med att allting är välslipat för media – det smygs in logotyper här och där – i statlig TV.

I röstsammanställningen vid semifinalen i tisdags syntes Telenors logotyp i bild varje gång det berättades vilket land som gått till final. Det här fick den norska mediaorganisationen att gå i taket och de hävdar att det bryter mot sändningslagen. Hur är det med SVT?

Men åter till frågan. Rycks vi journalister med i EBU:s välslipade rekalmjippo? Självklart. Vill vi få en story så måste vi ställa upp på deras villkor. Det är väldigt väl tilltaget med tid i arenan före själva finalerna. Det är alldeles utmärkta arbetsförhållanden. Det enda som möjligen är till nackdel är ju priserna – 110 norska kronor för lunchen motsvarar nästan 140 SEK – och det var en enkel papptallrik, plastbestick, en halv liters pepsi och en pastagratäng som såg sina bästa dar i början av förra veckan.

Eurovison Song Contest, eller Melodi Grand Prix, som det kallades förr är ett koncept som är som gjort för media. Själva slogan ”Share the moment” säger väl allt. Vi ska dela med oss, det är poängen. Svenske Svante Stockselius, Mr EBU, är duktig på att hantera oss i media, han är bra på smör. Vid en presskonferens efter första dressrehersal till semifinal II visades han själv upp i bild.

- Who’s that fat guy in the middle, sa han och inbjöd till allmän munterhet.

Presskonferenserna har blivit mer avslappnade, det är en muntrare stämning – så det är ju klart att man rycks med. Inte bara i en del av låtarna utan faktiskt i själva arrangemanget. Och då kan man ju fråga sig om det är en masspsykos på gång?

Ja, för några av ”journalisterna” på plats verkar det vara mer av marknadsföring för det egna landets bidrag än för att verkligen bevaka allt annat som händer. Kroatiens ”journalister” delar gladeligen ut DVD:er med ”sitt” bidrag – och bidraget finns på engelska i både vanlig mix och radiomix på engelska, kroatiska, ryska och dessutom en karaokeversion.

Ikväll är det semifinal II. 17 låtar ska bli 10. Jag försöker lista ut vilka som ryker. Ikväll är det svårt. Men jag tror ju på att Kroatien ska gå vidare. För det måste jag väl eftersom jag har fått deras DVD?

/Mikael Persson