Tänk att man varit del av världens största ickesportsliga evenemang. Utan att knappt ha märkt det. Dels beror det ju på att 119 998 000 inte är journalister och inte är här. Dels beror det nog på att jag har spelat mitt eget spel - det enda jag har med mig är Kroatiens DVD.

Jag har betalat för min lunch, för mitt hotell och min parkering för bilen.

Skall jag då försöka göra en objektiv betraktelse av evenemanget? Självklart.

Först och främst. Utan att vara fördomsfull - det är extrem gayvarning. Många är intresserade av schlager men bakom kulisserna och i pressleden är det homo-gents för det mesta. Det fattar inte jag - jag är inte initierad - men så bryr jag mig ju inte heller.

För det andra. Jag har som sagt kört mitt race. Jag har inte ingått i pakten som de stora ingår i. Det är otroligt att se hur lite kritik som kommer fram kring evenemanget. Visst, drakarna höjer rösterna om att "Björkman måste avgå" och kallar Sveriges finalmiss för fiasko. Samtidigt smöras det för managers och head of press för att de ska få första tjing på alla nyheter och det sprids extremt dåliga vibbar mellan de två stora i AB Expressen. Och gåvorna som alla ländernas delegationer delar ut tas tacksamt emot.

Första punkten i publicitetsreglerna säger:
Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Ska man lita på det som står i tidningen. Nej, inte helt och hållet. Det är ju inga lögner. Men så fort det går illa måste man ha någon att hänga med en snäv nyhetsvinkel. Istället kan man ju bara konstatera faktum och gå vidare.

Andra och tredje punkten i nyss nämnda regler säger "Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten."

Varför denna torra och träiga analys? Jo, det här har varit tre mycket intressanta fortbildningsdagar - även för min gärning som lärare. Det har varit enormt roligt att se hur evenemanget helt har slukat alla här närvarande med hull och hår. Berättar Svante Stockselius något står det tio minuter senare på Eurovisions egen sida och tusen andra sajter. Och det går fort. Allt ska vara livet och alla ska vara först för alla vill ha läsare som köper tidningen och tittar på evenemanget. Fine with me, jag säger som jag säger till mina elever - det är helt ok att vara en del av maskineriet men man ska ju veta om att man är det och ibland ifrågasätta det som händer.

Jag återkommer till min första krönika - det här är ett välslipat maskineri där alla har nytta av alla. Men ingen kan ju haft någon nytta av mig - för jag har ju bara följt reglerna, ingått i maskineriet - men inte i paktandet. Jag får kanske inte komma till Köpenhamn nästa år. Eller Jerevan eller Baku.

/MP